Jag fick en fråga av en tjej som heter Tilda om vad jag läser för böcker, efter att jag hade varit på bokmässan. Litteratur är något jag verkligen brinner för, både att läsa och att skriva är ett stort intresse, därför har går jag som en del av er vet en linje inriktad på bland annat språk och litteratur. Jag drömmer om att ha ett rum med ena väggen kantad av stora panoramafönster ut mot havet, med de andra väggarna är prydda av höga bokhyllor - fyllda med alla böcker jag samlat på mig och läst och tyckt till om. Jag har rätt blandad smak, känner för att läsa olika typer vid olika tillfällen. En bok man sitter med hemma i soffan med en kopp te behöver inte vara samma som jag skulle valt att ta med mig till stranden en varm sommardag omgiven av massa människor, stimm och stoj. Några böcker och författare som satt sig extra på minnet är:
- En av världens bästa böcker, den klassiska och spännande; Da Vinci Koden - Dan Brown ' - En spännande sträckläsning; Skugga - Karin Alvtegen (De flesta av henne är väldigt bra!) ' - Skriven med handlingen att tyskarna vann andra världskriget och är enda världsmaken, GRYMT bra; Faderland - Robert Harris ' - En av få författare som med flera böcker fått mig att skratta var jag än är och läser, vilket lett till lite pinsamma situationer tillexempel på bussen och på fransklektionen; I en annan del av Bromma, Martinakoden, Fånge i hundpalatset - Martina Haag ' - Min mosters tredje roman, en kärlekshistoria som är så stark att det är den enda boken (förrutom Harry Potter) som fått mig att gråta för att jag blivit så berörd och inne i historien; Till sista andetaget - Anne swärd ' - En något svårförstådd roman som skildrar sexualitet, kärlek och olika typer av relationer på ett vackert men invecklat sett, jag älskade den men mina vänner som jag lånat ut den till gillade den inte alls. Om någon av er får för er att läsa den hade det varit jätteintressant sedan att få veta vad ni tyckte; Ligg hos mig - Joanna Briscoe ' -Lätt feel-good strandläsning som plöjs igenom på ett par dagar, Vänninan & O.S.A - Denise Rudberg ' -En vacker historia om kärlek mellan två medelålders kvinnor som kommer från skilda verkligheter men blir stormförälskade. Skildrar också stockholms överklasskretsar och dess oskrivna regler; Stjärnor utan svindel - Louise Boije af Gennäs ' En riktig Elsa-bild, med boken i hösta hugg i trädgården Hoppas att du, Tilda, fick ett boktips, eller två!
Friday I'm in love. - Godmorgon vänner, idag är det fredag, och det känns så himla skönt! Helgen är just nu så välkomnad, så välkomnad. Särskilt när vi har studiedag på måndag. Ikväll är det insparksfest för oss förväntansfulla ettor på Katte, och det känns i luften på något vis. Idag är det dess utom min finafinafina vän Mickans födelsedag! 16 år, herre gud vad tiden springer - det känns som att det var igår vi stod där som sexåringar, jag i min färgglada overall, på Montessori. I nästan elva år har vi känt varandra och i princip hela den tiden har vi varit bästisar. Jag tycker väldigt mycket om ordet Bästisar - trots att det är så uttjatat sedan man var liten och använde det hela tiden tycker jag om klangen av det. Man kan ha flera bästisar, eller en bästis, eller byta lite då och då. Men Jag och Mickan har varit bästisar i snart elva år, elva sjukt bra år. Vad jag ska krama och gratta dig när jag springer på dig i skolan, och när vi ses på insparken ikväll - mitt miffo! -
Äntligen! Hela min kväll förgylldes när jag såg att en blogg.se-app kommit ut - det är precis vad jag sååå mycket velat ha den senaste tiden när man inte alltid har tid att starta upp och sätta sig vid datorn. Idag är det lika höstigt och vackert som igår, jag och Elvira var nyss ute och gick en sväng och jag stack näsan i vädret och luktade. Doften av höst, jag får inte nog. Nu sitter vi inne med plugg och te, snart ska jag gå och skära upp en massa mumsig frukt som jag köpte idag. Förresten, vad tycker ni är det bästa med hösten?
Det luktar höst ute idag, vänner. Det är härligt ljummet ute och fler och fler träd pryds av orangea, gula och vackert vinröda löv som då och då singlar ner på gatan och prasslar när man går. Jag går runt i min långa, stickade, färgglada halsduk som jag fick i födelsedagspresent för flera år sedan och som utan tvekan är en del av mig. Igår var jag en sväng i Barsebäck och grannarnas klarröda höstäpplen kunde lika bra som en almanacka talat om för mig att september går mot sitt slut. Jag plockade Fjällig Bläcksvamp som gömde sig i mossan som jag och Elvira sedan stekte till pastatillbehör till kvällsmat. Jag satt nyss ute en stund på en bänk lutad mot husväggen och skrev, och doftade på hösten. Snart ska jag packa upp alla bokmässans inköp och när Elvira kommer ska jag plocka fram läxböckerna och koka te till oss. Känns som en ganska bra dag det här.
Förresten var det någon som undrade för ett tag sedan hur min familj tog det när jag blev tillsammans med Elvira, jag hade tänkt skriva om det nu men kom på att jag faktiskt har gjort det en gång tidigare - så jag guidar er till det inlägget istället. Klicka in på kategorin ''frågor & svar'' och skrolla ner till inlägget som heter ''Hör fåglar sjunga glatt i kör''. Det är nästan längst ner och är skrivet för ganska länge sedan, i maj, när jag fick samma fråga. Hoppas svaret där är okej, säg till annars så utvecklar jag det mer - såklart!
Kom precis tillbaka till hotellet efter att ha varit ute och ätit på en restaurang på Avenyn som hette 28+, hur fin som helst. Smakat många underliga saker som duvvinge (Vilket jag hade lite svårt för) och rå havskräfta. Nu ska jag och Elvira koka te och mysa ner oss under täcket med anteckningsblock och penna. Imorgon är sista dagen på mässan och jag har fortfarande ganska många böcker på min ''att-handla-lista''. Puss
Sitter på hotellrummet i Göteborg och tittar ut på lisebergs parisehjul som lyser där inte alltför långt bort. Dagen har varit toppen och jag är precis lika glad och exalterad över bokmässan i år som alla andra år. Gratisgodis och tidningar och billiga pocketböcker och kändisar som man inte vågar fotografera. Allt är som det ska vara - allt är i sin ordning. Gör en summering i bilder!
Tablettaskar med Denise Rudberg och Kajsa Ingemarsson på (Kajsa var godast)
Martina Haag (Min Favvo) var på bästa humör och signerade mina nya böcker!
Elvira köpte en tröja i RFSL;s monter, klockren
Smygfotade Henrik Schyffert
Åt god lunch i den lilla uppbyggda trädgården på andra våningen
vi fick tändsticksaskar med Blondinbella på när jag köpte böcker, hur snygga?!
och supersöta tablettaskar med Lilla my.. jag älskar muminvärlden - och muminmontern!
fick fina kort med dagens budskap
Kom till hotellet och insåg att jag hade gaaaanska mycket med mig från mässan..
Kom hem efter skola och en lång fika med klasskompisar för att ta ett efterlängtad bad (det var länge sedan när jag nu tänker efter). Läste lite om Martina Haag i ''leva'', läste läxa, tittade lite på L-word... för att sedan gå upp ett par timmar senare och upptäcka att badkaret på något konstigt vänster läcker och nästan hela badrummet var laaagom översvämmat. Så nu har jag stått med en stor trasa och blött och kramat ur, blött och kramat ur, blött och kramat ur..... och fortsatt så tills mina händer blev russinskrynkliga och min rygg urtrött. Nu är jag sådärpepp på att ta upp mattehäftet och plugga inför morgondagens läxtest. Nåväl, med en stor kopp te ska nog allt gå bra.
Såhär positiv var jag i alla fall INNAN jag upptäckte min lilla översvämning:
När man är liten längtar man bara efter att bli äldre. Man leker mamma, pappa, barn och fantiserar om sitt tonårsrum och sin stora kärlek man ska möta. Man blir lite äldre och får det där tonårsrummet med dubbelsängen och längtar tills man blir nästan vuxen och står tillräckligt mycket på egna ben för att ha en egen lya. En lya där man får göra som man vill - fylla kylen med bara sina egna favoriter och spela alldeles för hög musik utan att det finns någon som kan säga till utom möjligtvis grannar. Men när man blir vuxen, var kommer man vilja komma då? Kommer man längta till pensionärsdagarna då man inte har någon skola eller något jobb att gå till? Dagarna då man kan leva på de där ''pensionspengarna'' varenda medelålders människa verkar spara varje månad? Säkert. Och när man sitter med sitt rynkiga ansikte och sina hängiga bröst, uttråkad för att man - just det - inte har något jobb att gå till, kommer man då se tillbaka på ungdomens dagar och förbanna sig själv för att man inte njöt mer av dem?
En del dagar tar man tillvara på mer än andra. Hur nöjd ser inte jag ut här ovan? Nästan lite äckligt nöjd. Jag tror att jag kommer se precis lika nöjd ut som åttiofemåring (peppar, peppar att jag blir så gammal). Som det ser ut nu så känner jag att så länge jag får vara med min älskade Elvira och umgås med mina fina vänner så ser jag inga hinder för lycka. En del av en gör alltid och kommer alltid att längta någon annanstans, till framtiden där gräset nästan alltid ser grönare ut och till det förflutna och dagar då solen sken och allt föreföll sig lätt. Men det är stundvis. Samtidigt lever man stundvis till etthundra procent i nuet och njuter i fulla drag av där man just nu är.
En bra sak med att blogga har jag kommit på är att man alltid kan gå tillbaka och titta på vad man gjorde för en månad sedan eller två. Det är ju praktiskt taget en typ av dagbok där många av ens tankar och sådant står nerskrivet. Också vem man var med, vad man gjorde, bilder som får en att minnas.. som får en att komma till de där stunderna då man kan ''längta efter det förflutna''. Just nu är jag dock inte där, just nu längtar jag inte efter det förgångna eller efter de där dagarna då solen sken, utan efter att Elvira ska komma hit och vara sådär söt som bara hon kan - framtiden är alltså vad jag längtar efter just nu.
Idag gick vi duktigt nog upp innan klockan tio för att plugga. Med smoothie, te och mackor sitter vi och är faktiskt jätteflitiga (förutom att jag bloggar nudå). Det var någon som frågade igår vad det var för te med sådana fina kloka ord på. Det är Yogi Te - det är dessutom huuur gott som helst! Finns i jättemånga olika roliga smaker, jag hade Roibos och Elvira det ''klassiska'' som är gjort på bara massa kryddor, inte riktigt som ''vanligt te''. Ikväll är det kulturnatt i lund och en massa spännande grejer händer på stan, vi har bjudit in en massa familjer till pontus kontor och det blir nog hur trevligt som helst med god mat och trevligheter. Hoppas bara att det slutar regna så att vi kan vara i trädgården som är belägen på femte våningen, det är min favvo. Stor trädgård mitt i stan, hade inte bangat det när man en vacker dag ska stadga sig själv.
-
Förresten, jag fick en sådan där superfin kommentar i förrgår som jag blev helt rörd av!! Oturligt nog var den anonym, så jag kan inte svara direkt till denne okände person, men jag vill säga att jag blir så himla glad. Jätte, jätte, jätteglad - tack! Dock hade det varit roligt att veta vem som tycker och tänker sådana fina saker om mig, för den personen hade jag självklart gärna velat träffa och få en bild av tillbaka så att säga :).
Jag har fått några frågor också som jag kommer besvara när jag har mer tid och kan sätta mig ner och skriva lite ''djupare''.
Kan efter en kvarts spelande konstatera att ''Cluedo'' inte är riktigt lika klurigt och spännande nu som det var när man var sju, åtta, nio, tio, elva år och fick pirr i magen av att gissa mördaren. Men kan också konstatera att fredagsmys med te, sushi, flickvän och familj är mysigt.
Säger nej till att ta bussen tjugo över åtta med elvira och komma en halvtimme förtidigt till skolan, insisterar istället på att ta den en timme senare och på tre minuter så gott som springa till skolan från busshållsplatsen. Tycker att jag är otroligt bra och håller takten jämt med en okänd man (OKM) med onormalt långa ben tills han tittar på mig som om jag är dum i huvudet och börjar springa. Jag springer efter OKM men han är snabb och mina skor börjar halka av (varför lät jag dom vara uppsnörade? det är inte ens inne längre!). Stannar och ser OKM springa vidare, han ser sig över axeln och ler skadeglatt när han ser att jag inte springer efter längre. Eller ler han verkligen skadeglatt? Det kanske var ett Lycka-till-med-att-komma-i-tid-till-skolan-leende. Det var det säkert. drar åt skosnörena och börjar gå mitt snabbaste, det känns fortfarande inte bra i skorna. Åh nä, jag har glömt lägga i extrasulorna när jag bytte skor imorse, nu kommer jag få ont i ryggen och ont i knäna och klaga som en självömkande gammal, gammal dam hela dagen. Och ont i axeln, jag bytte ju väska från min rosa fjällrävenkonken till en gammal sunkig axelväska. Bara för att ryggsäcken inte matchade skorna som nu är anledningen till att jag kommer försent. För det är väl en anledning? Stormar ett par minuter senare in på mattelektionen, säkert högröd i ansiktet med rinnande näsa och dunkande hjärta. Jag borde inte sprungit, jag har världens megaförkylning och nu kommer den inte gå bort innan helgen. Bra Elsa, bra. Hinner undra om man kan lägga svordomar och könsord på min nya, mycket beroendeframkallande app ''wordfued'' innan jag slår mig ner vid en tom bänk och kränger av mig jackan och tjocktröjan. Luft, o så skönt! Så många onödiga tankar hinner jag tänka en morgon som denna. Och just nu bekantar jag mig med min nya ''skoldator''.
Fick besked härom dagen om att polisutredningen kring misshandeln/hatbrottet läggs ned. Jag är mållös, det känns förfärligt. Vi pekade ut förövarna på plats, har intyg på att vi mått dåligt / bilder på blåmärken / sjukjournal på svullen näsa och läpp och ett ögonvittne till hela händelsen - hur kunde det bli såhär? Jag känner mig oprioriterad och rädd, om inte polisen kan hjälpa en, vem kan då? Har personerna i fråga som gjorde brottet fler vittnen som kan intyga att de inte alls gjort något? är det så vi hamnat i denna situation, att vi efter förhör och världens process som varit mycket psykiskt krävande får beskedet att förundersökningen upphör. Jag blir ledsen och arg och otroligt upprörd, det är inte första gången det gänget slår och trakasserar, och hemskt nog inte sista heller eftersom att de inte sätts dit för någonting. Då kommer de ju självfallet inte heller vara rädda för att göra något liknande igen, om de vet att de med tillräckligt många ''kusiner'' omkring sig som kan vittna kan komma undan med grov brottslighet. Det är ju fan att man ska behöva gå runt och vara rädd.
Det blåser ute. Vinden viner och griper tag i världen som framför mina ögon ser ut att svaja. Rönnbärsträdets sköra grenar och lönnens vackra trädkronor slungas hit och dit och jag undrar var
för alla trädens löv inte tappar taget från sina grenar och singlar ner över byn likt ett snöfall i september. Över husen och dess perfektionister till ägare, över de prydligt ordnade trädgårdarna som under sommarens heta dagar blivit vattnade och klippta. Tankarna virvlar. Hur skapar man en balans i sitt liv? Och vad exakt är egentligen balans? Hur blir man tillfreds med sig själv och sitt sätt att vara? Ibland säger jag saker, och gör saker som jag sedan ifrågasätter. Jag ångrar dem inte nödvändigtvis, men för en stund hamnar jag utanför mig själv och studerar mig från en annan vy. Hur ska man förhålla sig till alla i sin närhet - och inte minst, hur ska man förhålla sig till sig själv? Det är inte alltid en dans på rosor att upprätthålla en god relation till så många olika parter som spelar så olika delar av ens liv. Föräldrar, syskon, bonussyskon, halvsyskon, bonusföräldrar, bonussläktingar, ''riktiga'' släktingar, vänner och de man skulle sätta den ytliga stämpeln ''klasskompisar'' på, ens partner och alla andra som flimrar förbi runtomkring en utan att man ibland knappt hinner reflektera över att de finns där - över att de finns där och uppfyller en funktion som är viktig men som förefaller sig irrelevant i stundens stress. Det flimrar framför ögonen. Nu vill jag sova.
Trodde verkligen att jag skulle kunna gå till skolan igen.. jag känner mig ju jättefrisk när jag tagit alvedon, treo, nässpray, halstabletter och två äckelpäckliga mediciner som jag vill spy av. Men, man tar ju inte sådär mycket trams om man är frisk. Alltså är jag inte det. Alltså är jag hemma. Just nu sitter jag med en stor kopp Chaí Latte, som jag gjort med sådant där pulver man kan köpa på Espresso House - Mummmaaa! Snart, klockan elva närmare bestämt, ska jag plocka fram matteboken och försöka vara sådär duktig som jag sällan är. Annars ska jag jobba vidare med språkhistorian, vilket är jättesvårt med tanke på att jag ska ta reda på saker om det polska språket.. som jag är HELT ointresserad av. Hittills har jag fått fram vad Pippi Långstrump, Ronja Rövardotter och Mio min Mio heter på Polska. Någon där ute som kan tipsa om polsk litteratur och kända författare? Skulle göra min dag!
Ni (få, trogna små människor) som varit med bloggen från början och läst sedan jag startade den minns kanske att jag ett par veckor var överlycklig ägare till fem, pyttesmå, älskvärda små kattungar ett par veckor - innan det var dags för dem att lämna Stella-mamman och ''adpoteras bort''. Jag satt och tittade igenom gamla bilder en stund och det gör faktiskt lite ont i hjärtat så jag saknar dem. Tjocken, Dampis, Flata, Harald och Pipis.
Pipis kallade vi just Pipis för att hon kom en bra stund efter de andra och var väldigt svag, och så bara pep hon, hela tiden!
... Om hon inte sov
Den här lilla varelsen, Flata, var min favorit redan från början. Vi kallade henne så därför att hon alltid ville ligga mellan mig och Elvira, vilket inte är jättelätt med tanke på att vi ligger så tätt intill varandra det bara går. Planen var att vi skulle ha henne, men pappa fick oss att inse att det kanske var lite för mycket ansvar att ta hand om en katt när man hänger och flänger och bor på mer än ett ställe.
Flata var, om man kan säga en katts personlighet, lite mesig och enstörig. Hon tydde sig mest till mig faktiskt.. kanske för att jag jämt och ständigt bar runt på henne vart jag än gick! Hon skilde sig mer och mer från de andra tre gråa med allt sitt vita och sin både svarta och rosa nos.. nu vill jag nästan bara gråta för att jag inte har henne kvar. Helt ärligt. Hon var ju min bebis.
Tjocken aka. Putte var störst och klumpigast från dag 1. Och så trängde han bort de andra för att få mat först. Självgod kille!
Harald var Mickans favvo, han fick också sitt namn av henne. Själv förstod jag mig aldrig riktigt på honom..
Harald kunde se lite gubbig ut.. riktigt gubbig faktiskt. Pasande med namnet dock, om ni frågar mig.
Dampis hade Damp! Jag vet att det inte är något skällsord, men det bara blev så och det menade ingen något illa med. Man såg nästan ingen skillnad på Harald och Dampis, men personligheterna var som natt och dag. Dampis var ständigt på helspänn med klorna ute, redo att bokstavligen klösa sönder en och attackera allt som rörde sig.
Sedan växte de upp alldeles för snabbt.. och deras knallblå ögon blev mindre blåa och mer gröna. Dampis i högsta hugg. Hon blev senare mina bonus-kusiners och heter numera Snusan.
Godmorgon världen! Jag sitter även idag hemma och är fortfarande krasslig, men känner mig bra mycket bättre än igår! I morgon vill jag verkligen kunna gå till skolan och träffa mina vänner, pussa hur mycket som helst på Elvira och slippa sova ensam och vara rädd för the Grudge. Igår var min älskling här ett tag på kvällen, vilket var lika gynnande som plågsamt eftersom att vi var tvungna att sitta ungefär två meter ifrån varandra i soffan, och i princip bara kramades på så sätt att hon omfamnade mig bakifrån samtidigt som vi båda höll andan. Sålänge hon inte blivit smittad (vilket jag tror att hon har, peppar - peppar) så kan man aldrig vara nog försiktig! Dock kan man säga att det där var smått för gäves, vi lyckades inte hålla oss ifrån varandra utan i princip överföll varandra med pussar när vi stod strax innan elva ute i mörkret halvvägs till busshållplatsen - tills vi hörde bussen komma och Elvira fick springa iväg snabbare än vinden och jag gick hem igen med fjärilar i magen och ett brett leende på läpparna. Ååh vad jag är kär, i den finaste flickan i världen.
Det här är lätt en av de absolut obehagligaste ''förkylningssjukdomarna'' eller vad man nu vill kalla det, jag haft. Jag har svårt att få luft, hjärtat skriker efter syre och sömnen kommer inte då pulsen går i etthundranittio. Försökt sitta upp i min fåtölj och sova inatt, för att lämna luftvägarna något friare. Dåsat till en minut eller två, vaknat igen. Ändrat ställning, harklat och spottat och hostat och tyckt synd om mig själv. Ska masa mig bort till vårdcentralen om ett par timmar. Tills dess ska jag underhålla mig med vansinnigt många koppar te och för många Sex and the City avsnitt.
Hej. Det har varit dålig uppdatering som tusan, men ibland måste man låta andra saker gå före. Saker som står en nära hjärtat och som ibland måste vårdas och tittas till. När hjärnan är ur balans händer det ibland att kroppen hänger med och även den säger nej. Jag har duktig huvudvärk, feber och någon urkonstig förkylning som ger mig astma så att jag knappt kan andas på natten. Det låter som världens klagan det här, det är det också. Funderar om sjukdomen kan ha kommit sig av ett kallt bad i stadsparkens fontän efter insparken i fredags. Inte för att mitt dopp var frivilligt.. Nåväl, när man mår dåligt får man göra det tills man mår bättre helt enkelt. Svårare än så är det ju inte. Blir med all förmodan en hamma-från-skolan-dag för mig imorgon, promise att det blir bra update då!
