E+E

1. Skaffa egen lya, en sådan där nästan klaostrofobiskt trång med ikea-möbler...
2. Resa till ett varmt land eftersom att Sveriges sommarvärder knappast kan kallas SOMMARväder
3. Vinna på lotto så att vi kan fördubbla vår garderob.. först ska vi väl bara slå ihop dom till EN förresten...
4. Att elvira ska bli lite smalare så att vi kan dela garderob... att elsas ben och rumpa ska försvinna till 90% så att vi kan dela garderob... så att elviras mage ska bli lika smal som elsas (vilket betyder att elvira måste hugga av 9/10 av sin)
5. Nu frågar vi oss varför detta spårade ur (?!).

• Till Litteratur: Jag älskar litteratur. Att läsa är ett stort intresse, men också känslan av att titta på sin bokhylla och nöjt konstatera att innehållet växer är galet bra! När jag blir stor ska jag ha ett eget bibliotek, ett vackert rum kantat av inbyggda bokhyllor, stora fönster ut mot havet och sköna ljusa fåtöljer med mjuka plädar. Självfallet ska jag ha läst alla böcker, och frågar man mig om boktips ska jag alltid ha något nytt på gång! Jag vill också ha böcker på andra ställen i mitt jättehus som jag tänker mig ha, i hyllor och på bänkar och stolar och på golvet. Jag vill också skriva litteratur. Skönlitterär, poetisk och självbiografisk. Om jag ska välja en författare och bok, så är det utan tvekan JK. Rowling och hela Harry Potter serien. Utan Harry i min barndom hade jag inte varit den jag är i dag, han har satt djupa spår och jag kan precis ALLT om HP-världen! Jag har både läst och lyssnat på böckerna/ljudböckerna fler gånger än jag kan räkna. Nu till hösten när jag börjat gymnasiet har jag, som jag nämnde i ett inlägg för inte så länge sedan, valt en linje som heter Lingua och som bara finns på Katedralskolan i Lund, den är inriktad på just Språk, Film och Litteratur - det ska bli hur spännande som helst och jag ser verkligen fram emot det! Här är en galet fräck typ av bokhylla jag absolut ska ha som mål att införskaffa:

• Till naturen: Att vara ute i naturen är ett klart måste, det finns ingenting som är så rogivande som att vara ute, helst själv eller med någon man tycker om. Tills jag var 13 bodde jag i Barsebäck och hade en gigantisk trädgård.. hela dagis kom faktiskt dit en dag för att det var roligare att leka där än på dagisets egen tomt. Pappa var grymt idérik när jag var liten, han byggde linbanor, hängbroar, repstegar, ett eget växthus, stora kojor och allt möjligt annat. Till och med en egen skridskobana hade jag i trädgården på vintern. Mormor brukade komma dit då och då för att fixa och dona och plantera, och jag lärde mig snabbt alla växternas namn och plockade blommor som jag pressade och torkade mellan tunga böcker. Vi har fortfarande kvar huset i barsebäck, men det är till salu just nu efter att vi hyrt ut det i två år. När jag kommer tillbaka är det som att gå rätt in i barndomen, och då är det framförallt att komma tillbaka till trädgården som känns känslosamt. När jag var liten var vi en camping-familj, vi sov i tält och lagade mat på spritkök, paddlade och sov i vindskydd. Att göra något sådant med min familj idag känns fasligt långt borta, men jag tältar mer än gärna med vänner! På en äng i stranden, vid skogen, i trädgården, på en gräsplätt mitt i bostadsområdet... you name it. När jag blir stor och äger det där jättehuset med jättebiblioteket vill jag också ha en jätteträdgård där jag kan plantera allt ifrån olika sorters rosor till jordgubbar, smultron, ärtor och potatis. Här är några bilder från trädgården i Barsebäck:

• Till Resor: Jag tycker hemskt mycket om att resa, samtidigt som jag tycker hemskt mycket om att bara vara hemma. Jag är lite speciell på den punkten att jag tycker om att se saker jag sett förut, tillexempel tycker jag det är lite smått jobbigt att se filmer som jag inte sett förr och inte vet hur dom slutar. Likaså tycker jag att det är lite jobbigt att komma till okända platser som jag inte vet hur jag ska förhålla mig till, samtidigt som jag är galet nyfiken och gärna upptäcker. Kanske går de där känslorna hand i hand. Mitt favoritresemål är Frankrike. Det har bara blivit så. Jag åkte dit första gången när jag gick i sjuan, och sedan dess har jag nog varit där runt åtta-nio gånger.. jag har faktiskt inte riktigt koll. Jag har inte varit i Paris eller någon storstad som Lyon eller Marseille , utan främst i Alperna, på Rivieran och ''mitt i smeten''. Jag läser franska i skolan och tycker att det är jätteroligt, och varje gång jag kommer hem ifrån Frankrike har jag lärt mig så himla mycket mer att jag bara vill dit igen. Förra sommaren var jag på ett franskt kloster vid namn Taizé som utan tvekan var den BÄSTA platsen jag besökt. Mer om det när jag kommer till ''Till Religion''. Mina föräldrar verkar tycka om att ta mig och mina syskon till de mest udda städer, där det egentligen inte är så vanligt att man turistar som barnfamilj. Vi har tillexempel varit i Budapest (två gåner), och Warszawa med Mamma-familjen och i Amsterdam med Pappafamiljen. De tre städerna har alla helt klart varit över förväntan! Jag gillar städer där saker händer, och att se folk sitta och rulla joints på torgen i Amsterdam var en upplevelse.. också att gå in i affärer med namn som ''Magic Mushroom'' där det hängde torkade svampar i taket och där det såldes hasch-kakor och maruijana-te. Jag har aldrig varit utanför Europa men om det går som planerat ska jag följa med Elvira till Kina inom en hyfsat snar framtid, där hon bodde i tre och ett halvt år.. jag har faktiskt börjat lägga undan pengar med den resan i åtanke! Min Favoritstad jag besökt måste vara Rom, där jag var på klassresa en vecka i våras - det var en FANTASTISK stad med något för alla, och jag tänker absolut åka dit igen! Ett sista ord om resor är att jag tycker att det är väldigt underskattat att resa i Sverige, vi bor trots allt i världens vackraste land om vi bara öppnar ögonen lite mer och tar in allt runt omkring oss! Här kommer några bilder från när jag besökte Rom:

• Till Religion: Fram till det att jag började i min konfirmationsgrupp för snart två år sedan var jag inte religiös för fem öre. Jag ifrågasatte religion och kristet tänkande, bibeln och kyrkan. Jag har sedan jag var liten lärt mig hos mina morföräldrar att be ''fader vår'' innan jag går och lägger mig men det var något jag bara gjorde ihop med mormor, aldrig annars. Att jag gick med i en konfirmationsgrupp över huvud taget var för att få prata och diskutera med en påläst präst, jag hade inte som mål att slutföra konfirmationen. Hur det nu blev så vet jag inte riktigt, men jag slutade som den mest troende av oss alla. Prästen, Madde, är otroligt duktig och mycket klok - hon hade svar på ALLT. Det jag ifrågasatte i bibeln bemötte hon med att säga att bibeln är skriven av människor och inte Gud, inte ens Jesus har själv skrivit något testamente. Jag började trivas bättre och bättre i kyrkan och började gå i 'kyrkans ungdomsgrupp', och med dom som gick där åkte jag till Taizé förra sommaren. Taizé är ett jättestort kloster i centrala Frankrike, på sommaren är det främst ungdomar som åker dit och när jag var där var där nästan fem tusen ungdomar från hur många länder som helst. Jag lärde känna vänner för livet och hade en toppen-vecka trots att jag mitt i allt drog på mig en gräslig stämbandsinfektion. I sommar ska jag dit igen, och den här gången tar jag med mig Elvira och mina vänner Mickan och Emma som jag säkert nämnt i bloggen tidigare. Jag hittade mig själv och min tro i Taizé, tillexempel var det där som jag för första gången tänkte tanken att jag kan fatta tycke för både killar och tjejer. Där får man mycket tid att tänka och fundera, samtidigt som man finner ett otroligt lugn och en stor trygghet har man fullt upp med att roa sig med sina nya bekantskaper. Det är gudstjänst tre gånger om dagen i 45 minuter, på dem sjunger man mest och det är på många språk. Alltifrån Latin till Svenska, Italienska och Filippinska - det är en otrolig upplevelse. För mig har tron blivit något att luta mig tillbaka på. Jag tror att alla som tror har en individuell tro, även om man sen kan generalisera dom och dela in dom under olika religioner - men min tro är säkerligen inte någon annans på pricken lik. Jag tror att Gud är en benämning för allt gott här i världen, för kärleken. Kärlek mellan partners, vänner, släktingar, barn och dess föräldrar. Gud är det som får oss att vilja leva, förmågan att älska föds vi med men bara vi kan påverka eller styra den om ens det. Gud är ingen gubbe som sitter och bestämmer att nu ska det vara en naturkatastrof här och ett mord där, vi har blivit skänkta jorden och hur vi tar hand om den är upp till oss. Att katastrofer sker kan ingen påverka, bara hur vi tacklar dem. Tror ni på gud? Här kommer några bilder ifrån Taizé:

Ibland tar jag några steg bort från jorden

Och betraktar den från en annan vy

Då ser jag allt det vackra

Allt det där som gör min dag

Kanske borde vi vara lyckligare för det vi faktiskt har

Istället för att glömma bort

Och vänta på det som inte fallit på vår lott

Jorden är en vacker plats

med en atmosfär av kärlek

ta tillvara på det du har

och se det vackra

även i det du inte har kvar

för var sak har sin tid

vi bara glider med

i jordens dragningskraft

vilken jävla tur vi faktiskt haft

som får vara här och beskåda

det som kommer bli framtidens stora fråga

gröna landskap

blommande träd och en frisk vind

du måste vara blind

om du inte ser skönheten i denna värld

vart du än ska

så blir det en underbar färd

-

så, sådär kan man också hålla på att fjanta sig. Nu har det gått tio minuter och det är alltså tio minuter mindre tills jag får träffa min älskling. Jag räknar ner. Det var förresten någon som skrev igår när jag frågade vad ni ville se mer av i bloggen att det hade varit kul att se mer av mig. Mina kläder och sådär.. rätt kul faktiskt! Så här är en bild på mig som mamma tog härom dagen, med kameran i högsta hugg!